izaaabelle

Hemavan 2015/2016

Kategori:

25 december 2015 vaknade jag upp i min säng i trygga Älvsbyn och jag skulle strax bege mig mot Hemavan för min allra första vintersäsong. Jag var så sjukt taggad och en aning nervös, jag hade ju ändå planerat det här enda sen i somras.
Jag hade Jennifer, som hade varit där en säsong tidigare, att stödja mig mot. Jag hade varit där cirka en månad innan och träffat ett par människor och kollat in vårat fantastiska boende. (Uppsalagården) Allting var packat och klart och jag hade förberett mig med massor med nya underställ, festkläder, ordentliga vinterkläder och massor med sömn. 

Nu, 4 månader senare, är det snart dags att åka hem igen och det kommer jag göra med blandade känslor. De här fyra månaderna har varit en berg- och dalbana, med både ner och uppgångar (flest uppgångar såklart). Jag har träffat så mycket fina människor, åkt mer skidor än någonsin, festat som en galning, sovit för lite & för mycket, jobbat ihjäl mig och verkligen tagit vara på alla lediga dagar. 

Det ska bli oerhört skönt att komma hem. Få ett eget rum, laga mat i ett rent och välutrustat kök, kunna sitta i duschen, träffa all familj och alla vänner, kunna sitta i soffan och se på tv och gosa med kissen.
 Men jag kommer samtidigt att sakna det här så jävla mycket. Det här livet. Jag går omkring i en bubbla och allting utanför den här bubblan känns så orealistiskt och overkligt på ett sätt. Hela mitt liv fokuserar kring Hemavan. 
Att jag snart ska spräcka den här bubblan och infinna mig i verkligheten känns så overkligt.  Jag kommer sakna alla fantastiskt härliga människor jag har lärt känna. Jag kommer sakna att alltid ha någon att hitta på någonting med, oavsett dag i veckan eller tid på dygnet. Jag kommer sakna att laga mat i vårat väldigt trånga kök. Jag kommer sakna gemenskapen som infinner sig i ett kollektivboende.  Jag kommer sakna alla fantastiska förfester och oförglömliga utekvällar på lappkastet. Det finns så mycket jag kommer sakna, men jag kommer ändå kunna åka hem med ett leende på läpparna och kolla tillbaka på alla fina minnen.  

Det finns så mycket mer att berätta och jag skulle förmodligen kunna skriva en bok om alla upplevelser och möten. Under de här fyra, väldigt intensiva, månaderna har jag nog hunnit hitta på och upplevt fler saker än vad jag gjort det senaste året.  

Det känns så bra att jag har gjort det här och ångrar inte en sekund att jag åkte hit. Det här var som sagt min allra första säsong och jag kan redan med säkerhet säga att det inte är min sista.